Återkommer när jag har gråtit färdigt över mitt knä. Om en vecka eller två.

Jag har alltid så bråttom med att bli vuxen och mogen och allt sånt där. Men trots det skulle jag inte tveka en hundradel av en sekund om jag fick chansen att bli sådär liten igen, bara för en dag! Orkar inte ha så mycket ansvar jämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar