Okej okej, nu har jag en sak att berätta! Förut ringde distansskolan mig!!!! Dock märkte jag inte det (
såklart!) och dom ringde aldrig upp igen, men jag ska ringa tillbaka imorgon. Men till saken -
man ringer väl inte bara för att berätta att jag inte har kommit in? Eller? Jag tycker att det verkar som ett jävligt positivt tecken iallafall, hoppas hoppas!
Gårdagen då.
SPÅRAD. Runt halv tio gick vi hem till Anders, tror jag han hette, och där blev man bjuden på både det ena och det andra vilket resulterade i att jag var klappkanon innan vi drog vidare. Trodde ärligt talat inte att jag skulle komma in där ett tag, haha! Men det gick och det hela slutade med att jag var kvar på Strömpis en timma efter stängning, wtf liksom?! Började nästan lipa lite när min jacka inte fanns i garderoben heller, men det visade sig att min käraste Isabell hade hämtat den, och jag kom såklart inte ihåg det.. Haha!
Näe, det var riktigt roligt igår faktiskt! Dock var jag ju aningen klantig som ni såg, och nu gör det så ont att jag faktiskt på allvar funderar på om jag har spräckt knät på något sätt, och bulan är inte nådig.. Typiskt mig att råka ut för sånt där när jag är med Isabell... (
Hänvisar bla till nyårsafton 2008 & ryggbulan som sitter kvar efter snart 2,5 år)
Här ser man lite av mitt lilla påhitt också. Jag gjorde farliga drinkar, smakade bara hallon och jag misstänker att det är orsaken till att jag spårade ur igår, haha! Men roligt, det hade jag.